Som en berg och dalbana
Att träna häst är verkligen som att åka en berg och dalbana. Det går upp och ner hela tiden. Ena stunden känns allting superbra och nästa stund är man tillbaka på ruta ett.
Jag red Nacho imorse och det gick inge vidare. Han var slö och jag provade åter igen den nya sadeln och fick samma protester som sist. Ska rida honom imorgon också men bara med gamla sadeln för att se om det går bättre. Fokus blir på att han ska gå framåt.
På kvällen longerade jag Musse och han var istället fantastisk. Han har blivit så himla mjuk och fin nu. Verkligen gått från att vara en bulldozer till något som nästan kan beskrivas som graciös. Han har fortfarande lite kvar i vänstervarvet men i höger är han så himla mjuk och fin nu. Jag funderar på om det är värt att ta ut en equiterapeut för att skynda på förloppet något men jag får se vad plånboken säger. Jag ska rida honom i helgen och se hur det går. Det verkar passa honom bra att enbart tränas på bana på helgen och ett till två pass lätt longering under veckan men annars bara uteritter. Det verkar också fungera bäst att han får röra på sig 6-7 dagar i veckan så jag är väldigt tacksam för min medryttare som tar ut honom på härliga skogsrundor för annars skulle jag inte hinna med. Jag hoppas att denna uppgång håller i sig ett tag.
