Ett med hästen
Jag longerade Nacho imorse och han gick klockrent. Han har visserligen en bit kvar innan hans travsteg når ända fram till hov i hov men det kommer säkert med tiden. Jag är väldigt glad över hur långt vi har kommit tillsammans.
Appropå glädje så läste jag tidningen equipage igår där de hade en artikel om Anna Marciniak www.onehorselife.com. Jag har idag tittat en hel del på hennes hemsida och hon verkar vara en fantstisk tränare som verkligen har hittat glädjen, Jag känner själv att jag måste börja låta mig själv känna mer glädje i det jag gör. Ofta har jag en kännsla av stress när jag tränar vilket aldrig är bra. Jag måste arbeta på att vara mer i nuet så att jag kan bli fullständigt lugn och trygg så att hästen vill vara med mig. Till att börja med ska jag avbryta mig själv så fort jag känner att jag håller på att tappa tålamodet. Istället ska jag andas lugnt tills jag är lugn nog att fortsätta.
Mitt mål är inte att bara utveckla och utbilda hästarna utan jag vill att de ska göra jobbet med glädje och inte pga hot om våld. När jag besöker andra tränares sidor blir jag dock alltid glad och tacksam över Wills öppenhet och generositet eftersom allt han gör delas gratis och det finns en anda inom art2ride som innebär att kunskapen ska vara tillgänglig för alla. Vem som helst kan gå med, testa och få hjälp med sin träning och det verkar faktiskt vara något helt unikt. Jag inspireras gärna av andra tränare men jag är djupt tacksam för Will och alla människor inom art2ride för det vi har skapat (alla utövare) är verkligen häftigt och enligt mig helt rätt sätt om man verkligen vill göra skillnad.
