Tränare och "Gurus"
En Guru är en person som påstår sig vilja leda mot en bättre väg, de börjar ofta med att visa hur fel ryttaren har ridit tidigare, de ger dåligt samvete för alla de skador ryttaren har utsatt sin häst för, de talar ner om alla andra tränare och sen beskriver de på diverse olika sätt genom olika medier hur ryttaren istället borde göra.
Man kan beskriva en Gurus tillvägagångssätt genom att använda Margaret Singers ("Cults in Our Midst" (1995, ny upplaga 2003)) kriterier för tankereform/hjärntvätt. Jag har dock sammanfattat hennes 6 punkter till 3.
1.Hålla en person ovetande om vad som pågår och vad som händer. Kontrollera en persons tid och om möjligt dennes fysiska miljö.
Man skiljer personen från omvärden och minskar inflödet av ny information. Skapar en sluten grupp där kontakten med andra tränare och hästmänniskor begränsas. Gruppen ger personen en kännsla av trygghet och gemenskap.
3. Skapa en känsla av maktlöshet, hemlig rädsla och beroende. Undertryck mycket av personens gamla beteende och attityd.
Man skuldbelägger en person för vad den tidigare har gjort. Allt den vet är fel och Gurun skapar ett tillstånd av förvirring och maktlöshet.
4. Ingjuta nya beteenden och attityd. Föra fram ett slutet system av logik, inte tillåta kritik.
Gurun får under inga omständigheter ifrågasättas. Medlemmar som ifrågasätter åker ut samtidigt som gurun själv förklarar hur den utkastade medlemmmen numera är förtappad och ingen bör lyssna på hen utan att själv riskera att förlora sin plats i gruppen.
En viktigt steg i prosessen är att Gurus gärna beskriver allt så komplicerat att i princip ingen greppar det som lärs ut. Konstigt kan tyckas men i själva verket är det genialt. Om ingen förstår så måste de ju helt enkelt betala för mer hjälp och Gurun brukar vara väldigt övertygande i att förklara att allt blir bättre sen det är bara du som inte förstår än. En Guru lyckas ofta fånga in människor som är sökande och förvirrade, Gurun erbjuder en lösning och ger på så sätt sinnesro till den sökande.
Ofta framställs informationen som delges som dens egna men gräver du lite på ytan så ser du att de många gånger bara återupprepar information som papegojor. Att lära av andra och citera andra är helt ok så länge man inte hävdar att det är ens egna påhitt och så länge man förstår och kan förklara vad man menar.
Ofta erbjuder även dess Gurus sina anhängare att köpa diverse prylar som är ett måste för att lyckas med träningen (billiga kopior funkar inte). Ofta finns även ett väldigt hirarkiskt utbildningssystem där ryttaren får ta sig genom olika graderingar eller kurser varav varje steg brukar ha en ordentlig prislapp. Allt bestäms såklart av Gurun själv och hen kan godkänna eller kasta ut vem som helst utan större anledning.
Jag ska inte behöva köpa utrustning för många tusenlappar, betala dyra pengar för kurser och diplom för att få lära mig rida. Självklart ska tränare ha betalt och ersättning för resa men det är helt sjukt när det är billigare att träna för en utbildad A-tränare i dressyr än för en tränare med Guru-diplom.
Dra öronen åt er om den som tränar er också försöker sälja på er utrustning, medlemskap osv, osv.
Kapitalisten i mig förstår precis varför man som Guru gör på detta sättet (det är en fantastisk affärsplan). Man trycker ner andra tränare för att bli av med konkurrenter, man säger att annan utrustning är dålig för att sälja mer av sin egna, man lägger upp en graderingsskala och tar dyra avgifter för att minska risken att folk hoppar av (har jag betalat såhär mycket kan jag lika gärna fortsätta), deltagare godkänns oavsett om de uppfyller kraven eller ej för att Gurun ska kunna tjäna mer pengar på dem i nästa steg, kappan kan vändas efter vinden när nya konkurrenter dyker upp då det är av stor vikt att Gurun framstår som unik av sitt slag och Gurun kan i vissa fall avvisa elever som tränat för mycket för andra eller om eleven börjar ifrågasätta för mycket.
Tack och lov att det i alla fall bara handlar om hästar och inte någon sorts massmordssekt som i serien The Following.
